EU och USA var till synes helt tagna på sängen av Rysslands annektering av Krim-halvön och plötsligt kastades världen tillbaka i kalla kriget-stämningar. I en snabbt insatt Global Bar, modererad av David Isaksson, diskuterade vi Ukraina, Ryssland, EU och det snabbt förändrade politiska klimatet.

Först ut i panelsamtalet var Alex Voronov, politisk redaktör på liberala Eskilstuna-kuriren, född i Ukraina och uppvuxen i Ryssland.

Han inledde med tre perspektiv som han tyckte var en viktig bakgrund till diskussionen. Först och främst att revolutionen i Ukraina var en ledarlös revolution som växte fram underifrån i protest mot att regeringen fjärmade sig från EU. För det andra att revolutionen inte bara var antiauktoritär utan även antikolonial till sin karaktär, där ukrainare gjorde anspråk på att välja sin egen utrikespolitik och skriva sin egen historia utan inblandning från Ryssland. Och slutligen att de ukrainska partierna inte följer skarpa ideologiska skiljelinjer utan till stor del är en fasad för politiker utan annan politisk övertygelse än att hålla sig kvar vid makten.

Sen lämnade David Isaksson ordet till Martin Kragh, forskare vid Uppsala Centrum för Rysslandsstudier och Handelshögskolan i Stockholm, som gav sin syn på varför Rysslands president Vladimir Putin har agerat så kraftigt mot Ukraina.

– Från Putins eget perspektiv var annekteringen av Krim ett viktigt steg på vägen mot en rysk stormakt. Ryssland har länge sett skeptiskt på utvidgningen av EU och NATO. Den här stormaktsretoriken har funnits länge och därför har Baltikum och Polen så snart de kunnat, velat gå med i EU och Nato.

– Har vi i Västeuropa varit för naiva när vi integrerat våra ekonomier med den ryska? frågade David Isaksson.

– Visst var vi naiva. Jag är medskyldig som trodde att en utvecklad ekonomisk integration skulle vara av godo och höja tröskeln för militära konfrontationer. Därför var invasionen en överraskning för de flesta. Putin hade aldrig gjort det här för tio år sen.

Enligt Martin Kragh reflekterar annekteringen av Krim-halvön de förändringar som har skett i den ryska maktstrukturen sedan Putin återtog presidentposten 2012. De oligarker, affärsintressen och även liberaler som Putin tidigare omgav sig med har sorterats ut till förmån för representanter för säkerhetstjänsten och militären.

– Vi måste komma ihåg att det här är individer som gör en annan typ av riskbedömning och som har en större beredvillighet att använda militära maktmedel och de är också beredda att ta en ekonomisk förlust.

För ur ett ekonomiskt perspektiv har Ryssland redan gjort stora förluster. Kapital lämnar landet, rubeln sjunker, investeringarna minskar.

– De var till och med villiga att sätta åt sidan den goodwill de fick av OS i Sotji. Det visa hur stor vikt de sätter vid säkerhetspolitik. Vi kan införa sanktioner mot Ryssland men de har redan diskonterat den ekonomiska hänsynen. Så länge vi inte är villiga att ta till militära maktmedel kommer vi antagligen att ha väldigt liten påverkan, sade Martin Kragh.

Daniel Wiklander, chefredaktör för syndikalistiska Arbetaren, oroades över partiet Svobodas plats i den nya ukrainska regeringen.

– Här är parti som har tydliga nazistiska rötter och som först ganska nyligen putsade till sig lite grann. Sedan två år tillbaka är partiet högerpopulistiskt i stället för bara nationalistiskt och de nådde stora valframgångar i östra Ukraina.

Daniel Wiklander påpekade att trots att upproret i Ukraina samlade 250 000 personer när det var som störst, och att de flesta av dem inte stödjer Svoboda, är det viktigt att hålla ögonen på vad som händer när tårgasen har skingrats. Vilka har styrka och möjlighet att hålla makten?

– Vi kan ju se vad som hände i Egypten eller vid den iranska revolutionen där kommunisterna manövrerades ut av islamister. Därför är det viktigt att vara uppmärksam på när den här typen av rörelser får inflytande. Svoboda tog inte över upproret men de lyckades landa fyra ministerposter, bland annat som vice premiärminister och statsåklagare.

Alex Voronov invände mot beskrivningen av Svoboda som nazistiskt.

– Jag har inte sett någon nazism hos Svoboda, även om det finns en auktoritär, våldsförhärligande och rasistisk atmosfär. När en nazistisk rörelse uppstår tänker vi att här finns en minoritet som de vill slå ihjäl men Svobodas högerradikalism är i huvudsak en reaktion på ett yttre hot från Ryssland och de vill skapa en egen nationell identitet. Partiledaren har dessutom hållit ett passionerat tal för ett mångkulturellt Ukraina och understrukit att Ukraina är mångspråkigt och mångkulturellt.

Daniel Wiklander ansåg dock att det mest var ett spel för gallerierna

– Partiledaren säger det han säger med bakgrund av den ryska invasionen, han är en pragmatisk politiker. Men Svoboda har spöat upp och jagat bort vänstergrupper i Kiev och det är där den första stöten brukar sättas in när fascister får luft under vingarna.

Moderatorn David Isaksson anlade sedan ett globalt perspektiv och målade upp bilden av en värld med en ekonomisk förskjutning från norr till syd där länder som Indien, Argentina och Nigeria har egna geopolitiska bevekelsegrunder för att stödja Ryssland.

– Tänk om det är Ryssland och övriga länder som blir de slutliga vinnarna och det är EU som är förlorare? frågade han.

Martin Kragh ville dock tona ner Syds ekonomiska framfart och påpekade att de länder som var rikast i världen för 100 år sedan är de rikaste än i dag, och att försprånget är så pass stort att skulle ta årtionden för andra länder att ta över i välståndsligan.

– De här länderna kan inte ha tre, fyra procents tillväxt i all oändlighet, det beror på naturliga demografiska förändringar som inte går att göra något åt. Förr eller senare kommer Kinas starka tillväxt att plana ut och då måste de utveckla en högteknologisk sektor.

– Så länge de här länderna förblir djupt odemokratiska kommer de inte att kunna ha en europeisk tillväxtmodell där de flesta lever ett förhållandevis gott liv. Tar man tåget utanför städerna ser man hur Ryssland ser ut på landsbygden och det har förändrats väldigt lite sedan 1930-talet.

Martin Kragh påpekade också att Ryssland har drabbats hårt av finanskrisen och att tillväxten har minskat.

– Ett litet framgångsrikt krig är ett bra sätt att höja opinionssiffrorna. Det finns alltså även en inrikeskomponent som handlar om Putins legitimitet och försök att behålla makten.

En åhörare ur publiken undrade hur stor vänsteroppositionen är i Ukraina.

Alex Voronov sade att även om det finns de som definierar sig som socialister, är politiker med beslutsmakt i väldigt liten utsträckning präglade av ideologisk övertygelse. På 1990-talet fanns ett starkt kommunistparti som spelade på gammal nostalgi, men som i dag för en tynande tillvaro.

Daniel Wiklander var inne på en liknande linje.

– Vänstern i Ukraina är inte särskilt stor. Det finns en fackföreningsrörelse men den är inte i närheten av att kunna mäta sig med högerextrema Högra sektorn i östra Ukraina.

Den kontroversiella förra premiärministern Julia Tymosjenko har annonserat att hon kommer att ställa upp i det ukrainska presidentvalet i maj. En åhörare ur publiken undrade hur panelen såg på henne.

Alex Voronov medgav att man aldrig kan döma ut Julia Tymosjenko, inte minst eftersom hon hennes skicklighet som debattör och retoriker är i särklass i ukrainsk politik.

– Men hon har förlorat mycket trovärdighet på grund av sin roll under den orangea revolutionen. Hon kommer från en oligarkisk miljö och har principlöst försökt bilda allinas med Viktor Janukovytj.

Alex Voronov trodde i stället på Petro Porosjenko, en affärsman som äger en stor chokladfabrik och ukrainska kanal 5, och som Alex beskrev som ”en andra rangens oligark”.

– När man frågar ukrainare vilka egenskaper de vill se hos en makthavare, passar han ganska bra. Han är inte smittad av korruption samtidigt som han har erfarenhet av den högsta makten.

Publiken undrade även om man kan se konfliten som en global maktkamp om kontroll över olika marknader.

Martin Kragh hade svårt att se några ekonomiska motiv bakom Putins agerande utan påpekade att Krim-invasionen snarare kommer att kosta Ryssland mycket pengar.

– Det bor två miljoner människor på Krim och en fjärdedel av dem är pensionärer som ska ha sin pension. Sen krävs också att man förbinder fastlandet med Krim. Det sägs att det vid Krim finns skiffergas, men problemet för Ryssland är att bara amerikanska företag har den rätta teknologin för att utvinna den och Obama har förbjudit alla typer av teknikexport till Ryssland.

Avslutningsvis frågade David Isaksson panelen om det vi ser är inledningen på ett nytt kallt krig. Ingen av paneldeltagarna trodde det.

– Ryssland är ensamt i det här. Argentina, Indien och Kina ligger lågt och det är bara några få länder som till exempel Kuba och Vitryssland som stödjer Ryssland, sade Martin Kragh.

Alex Voronov avfärdade också ett nytt kallt krig, eftersom Ryssland saknar den typen av allianser med andra länder.

Daniel Wiklander påminde om att under det kalla kriget stödde Sovjetunionen kommunister i Europa för att de skulle ta makten.

– Den dimensionen finns inte alls i dag, det finns inga rysstrogna rörelser som faktiskt skulle kunna ta makten.