Det finns en komplexitet i det iranska samhället som gör det svårt att få en klar bild av landet för utomstående. Vissa påstår att landet på senaste tiden har rört sig mot en ökad öppenhet och demokrati. Exempelvis har fler kvinnor har tillträtt på högre politiska poster, men kritiska röster hävdar att detta bara är en strategisk fasad som visas upp för att ’flirta med väst’.

Iran har genomgått stora sociala och politiska omvälvningar under 1900-talet. Landet var det första av länderna i mellanöstern som upprättade en demokratisk konstitution. Konstitutionen infördes som ett resultat av den konstitutionella revolutionen (1906-1907).

Ett antal år efter det att konstitutionen etablerades genomfördes en rad förändringar i det iranska samhället. Den dåvarande ledaren, Reza Shah Pahlavi, iförde stora moderniseringsreformer i Iran.

1961 inträffade den vita revolutionen. Då infördes kvinnlig rösträtt, en förbättrad familjepolitik och reformer som gav bönder äganderätt till mark. Dock styrdes landet på ett odemokratiskt sätt, med växande klyftor i samhället och kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Bland annat genom förföljelser av den statliga underrättelsetjänsten, SAVAK.

Motreaktionen skulle dock komma med den blodiga iranska revolutionen 1978-79. De människor som missgynnats av de växande samhällsklyftorna, en allians av liberaler och islamistiska och vänsterorienterade grupper störtade Shahen. USA stödde islamisterna i rädsla för kommunismens utvidgning, och resultatet blev en islamistisk regim. Regimen leddes av Ayatollah Khomeini och inledde en utbredd förföljelse av oliktänkande som systematiskt mördades eller fängslades. Detta var samma människor som islamisterna hade varit i allians med för att störta shahen.

Den islamska regimen har fortfarande stor politisk och social makt i Iran, då de väljer ut vilka kandidater som får delta i presidentvalen. Den 15 juni i år valdes Hassan Roughani till president, vilket har lett till vissa förändringar i politiken. På Global Bar diskuterades hur utfallet av valet kan tolkas, och vad det kommer att innebära för Iran som aktör internationellt.

Kvinnorna har alltid varit i frontlinjen för demonstrationerna och aktiva i rörelsen mot regimen. Författaren Azar Mahloujian minns demonstrationerna där tusentals demonstranter knäpptysta gick ut på gatorna med plakat med budskapet: ’Var är min röst?’.

– Ett val kan aldrig vara demokratiskt när alla kandidater är godkända av en förtryckande religiös regim. Att presidenten valdes med 19 miljoner röster gör ingen skillnad, när du tvingas välja mellan pest eller kolera.

– Man kan därför inte säga att valet är ett bevis för att Iran har blivit mer demokratiskt. Politiska fångar och tortyr används fortfarande av regimen för att tysta kritiska röster. Dessutom sker trakasserier av kvinnor fortfarande öppet. Det är lätt att se hur det ökade antalet kvinnor på politiska poster endast är en politisk fasad. En fasad som visas upp för att förbättra relationerna med omvärlden, och måla upp en falsk bild av Iran som ett land i förändring.

Varför hör vi så lite om Iran i svensk media?

Iran är både underrapporterat och överrapporterat i svensk media, menar paneldeltagaren Per Jönsson.

– Vi får veta allt om kränkningar av de mänskliga rättigheterna, och hur mycket kvinnorna tvingas bära slöja. Detta sätter ribban för nyhetsrapporteringen

– Detta blir problematiskt när vi ska förstå hur ett land fungerar. Iran har stärkt sin ställning i Mellanöstern fenomenalt de senaste åren.  Sedan 1979 har läskunnigheten bland kvinnor ökat, fler kvinnor tar examen och det utförs färre steningar av kvinnor.

– De reformer som gjorts på politisk nivå, med fler representerade kvinnor i parlamentet, behöver inte vara ett tecken på att Iran flirtar med Väst. Det som är viktigast för Iran är att bli erkända av USA. Vi ser förändringar inom landet som tyder på att Iran vill bli mer öppet mot omvärlden.

– Det är min uppfattning att Iran tidigare varit varken demokrati eller diktatur, idag finns det mycket som tyder på att Iran är mer demokrati än diktatur.

Så hur kan vi förstå den politiska strukturen i Iran som den ser ut idag?

Riksdagsledamoten Ardalan Shekarabi menar att historien är väldigt levande i det iranska samhället. De stora skillnader mellan människors politiska tillhörigheter som har format Irans historia är fortfarande aktuella. Det finns en stor politisk spridning bland människor: religiösa moralpoliser, feministisk aktivism och sekulära krafter.

– En hög akademisk utbildningsnivå existerar sida vid sida med religiös fanatism. Det är ett komplext samhälle som är svårt att helt och fullt förstå för utländska journalister.

– Kulturella utbyten är viktigt för utvecklingen i Iran. Det finns mycket att bidra med genom demokratiarbete, till exempel genom att se till att barn får gå i skolan. Vad det gäller den internationella ställningen för Iran, tror jag att den religiösa ledaren kommer stötta Roughani. Att ha goda relationer med omvärlden är viktigt ut ett ekonomiskt perspektiv, och ekonomin måste ju fungera. Det är även i regimens intresse.

– Jag vägrar vara en pessimist. Jag tror fortfarande att det iranska samhället kan förändra regimen

Av Rebecka Ahnell