Aldrig har världen haft så många ungdomar som i dag. Enligt FN är 51 procent av världens befolkning under 30 år, men bara två procent av världens parlamentariker är under samma ålder. Unga i dag umgås i högre grad med sina föräldrar och röstar i mindre utsträckning än äldre. Så var finns de unga aktivisterna, det är ju trots allt de som kommer att få leva med konsekvenserna av vårt handlande i dag?

På årets första Global Bar (2/2) spanade vi mot framtiden och diskuterades ungas politiska engagemang. Hur ser ungas aktivism egentligen ut i dag? Eller är dagens unga inte lika politiskt aktiva som tidigare generationer?

De inbjudna panellisterna var Nikita Feiz, grundare av Asylrättsstudenterna och skribent på Politism, Frank Berglund, ordförande för RFSL Ungdom och Amanda Kanange, aktiv i Liberalernas Ungdomsförbund (LUF) och i International Federation of Liberal Youth.

Samtalet börjades med ett givet samtalsämne: ångest. Efter Brexit, det amerikanska valet, migrations- och klimatfrågan, och de nyheter om Trumps påhitt som dagligen når oss är det lätt att känna sig nedstämd.

– I dag vaknade jag upp till nyheten att Trump ska utöka religionsfriheten och samvetsfriheten, ett stort problem för hbtq-personer. Samtidigt känner jag hopp eftersom det är många som vänder sig till oss nu. Det finns mycket vilja och driv för att engagera sig för minoritetsgrupper, sa Frank Berglund.

– Att ha ångest över hur det ser ut i världen kommer med en vilja att förändra, det är grunden till mitt engagemang, la Nikita Feiz till.

Politik på internet
1968 fylldes gatorna av demonstrerade studenter och intellektuella – i dag spenderar unga sin tid klickandes, delandes och gillandes. En stor del av ungas engagemang sker på internet och sociala medier, något som panelen menade både har för- och nackdelar.

Frank Berglund berättar att RFSL Ungdom har kontakt med små barn, ibland bara några år gamla, som har lärt sig om sin transexualitet på internet. Ofta har de inte pratat med någon annan om hur de känner, men har med hjälp av internet upptäckt att de finns andra som de själva där ute.

– Internet är ett viktigt verktyg för unga som bryter normer, ett tryggt rum där man kan testa sina tankar, sa Frank Berglund.

Amanda Kanange pekade dock på problemet med filterbubblor. På Twitter sker dagligen politiska diskussioner som aldrig ser ljuset i en offentlig debatt. Istället blir det ”en klubb för inbördes beundran” som ingen utanför bubblan egentligen bryr sig om. Samtidigt är internet oumbärligt i en tid när telefonkedjorna sedan länge har förpassats till historien.

– Internet är en otrolig plattform för att mobilisera folk! Det var så Asylrättsstudenterna startade, vi skrev en tweet och dagen efter var vi 300 personer som träffades på ABF-huset och ville lära oss mer om asylrätt för att kunna hjälpa flyktingar, sa Nikita Feiz.

Mindre tilltro till politiska institutioner
Höger-vänsterskalan är något som diskussionen tangerar flera gånger under kvällen. Amanda Kanange, den enda i panelen som är partipolitiskt aktiv, menar att partisystemet i dag är urvattnat. Partierna står inte längre fast vid sin ideologiska grund, vilket hon tror är en av anledningarna till att ungas tillit till de politiska institutionerna verkar dala. Nikita Feiz startade Asylrättsstudenterna under hösten 2015 just på grund av bristande tillit: det var då regeringen svängde i migrationsfrågan.

– Det kom inga klara besked på lång tid. Då bestämde jag mig för att fokusera på min hjärtefråga och startade en egen organisation, berättade hon.

En person ur publiken förvånades över panelens ointresse för höger-vänsterskalan och klassbegreppet. Hon menade att de globala klyftorna ökar, något som bara en ordentlig fördelningspolitik kan lösa. För att kunna lyckas med en sådan krävs det att man är många, precisa och har maktmedel. Det räcker inte att enbart engagera sig i sakfrågor. Amanda Kanange håller med om att det finns stora klyftor i samhället, men anser att anledningarna till dessa är många. Hon vill dock understryka att Donald Trumps och Sverigedemokraternas rasistisk politik drabbar personer från alla klasser. Nikita Feiz nickade:

– De frågor som vi engagerar oss i påverkar människor i alla delar av samhället, där är klass är en av många faktorer.

Värderingsklyfta mellan äldre och yngre?
Ytterligare en faktor som anses närt framgången för Donald Trump och för Brexit-kampanjen är polariseringen mellan olika grupper i samhället, bland annat mellan unga och gamla. Men panelen är tveksam till att det är en full analys.

– Det är en skadlig bild att säga att homo- och transfober är något som hör till dåtiden, att de är gamla människor som snart kommer att dö och att vi inte behöver jobba med yngre generationer. Det stämmer inte. Unga hbtq-personer utsätts i dag för otroligt mycket hat och våld, till exempel i skolan, sa Frank Berglund.

Nikita Feiz anser att ålder absolut påverkar värderingar, men som en faktor av många. Hon pekade även på globaliseringen som viktig i sammanhanget, och hur det har påverkat de personer som har lämnats utanför den. Amanda Kanange var inne på samma spår:

– Globaliseringen har gjort mycket gott och många människor har fått det bättre. Men politiken har inte riktigt hängt med, vi har varit för dåliga på att förklara situationen för individen i globaliseringen.

Recept på framtidens aktivism
I dag finns det många mörka krafter att vara emot. Emot Donald Trump, Brexit, Sverigedemokraterna. Men hur gör vi för att skapa engagemang för något, någonting som är positivt, som vi vill ska hända? Och vad behövs för att få fler unga att engagera sig?

– Vi behöver skapa lättare vägar in i engagemanget. Förr kunde man bara dyka upp på en demonstration, i dag fungerar det inte riktigt så. Det behövs fler platser att utöva aktivism på, där vi eniga kan stå upp för mänskliga rättigheter, sa Frank Berglund.

– Jag tror verkligen på samtalsaktivismen och att mötas. Alla har fördomar, men att möta de vi har fördomar om gör att ens bild snabbt ändras, la Nikita Feiz till.

Och vad kan de äldre göra då? Panellisterna var ense om två saker som vuxna måste bli bättre på: att lyssna och att ge plats.

– Ta vår oro på allvar, lyssna och låt oss vara med! Det räcker inte att bara lyssna, vi måste också få plats att förändra själva. På så sätt kan vi lära av varandra, sa Amanda Kanange.

Frank Berglund höll med:

– Det går inte bara att sitta på sin maktposition och fråga sig varför unga inte gör något. Att inga unga sitter i riksdagen är ju för att det sitter äldre person på alla platser.

Seminariet går att titta på i efterhand på Bambuser.