USA:s 54 miljoner spansktalande är landets största minoritet och den snabbast växande väljargruppen. Snart kommer var femte amerikan att ha latinamerikansk bakgrund, i delstater som Kalifornien och New Mexico snart varannan. På Global Bar den 1 september skärskådade vi latinoväljarna och deras roll i den amerikanska politiken.

Andres Rivarola, föreståndare för Latinamerikainstitutet vid Stockholms Universitet. påpekade att ökningen av antalet latinos är särskilt markant bland dem under 25 år. Till skillnad från andra etniska grupper finns här ingen koppling till ras utan gruppen utmärks av sitt språk: spanskan. Han citerade också den amerikanske statsvetaren Samuel Huntington som bland annat har framhållit att mexikaner tenderar att behålla sin nationella identitet i högre grad än tidigare invandrargrupper som hade långt hem och på relativt kort tid blev amerikaniserade. Mexikanerna, däremot, har nära kontakt med sitt ursprungsland och korsar ofta gränsen.

Utvecklingen skapar oro bland många vita amerikaner, som är vana vid att tillhöra majoritetsbefolkningen.

– Under de kommande två årtiondena beräknas latinos växa till en tredjedel av USA:s befolkning. Tänk om de arabisktalande hade varit tre miljoner i Sverige, hur hade vi reagerat inför det? frågade Andres Rivarola retoriskt.

Vissa latinos har dock inte invandrat utan har sitt ursprung i de amerikanska territorier som fram till 1840-talet var en del av Mexiko.

– Det här är man väldigt rädd för i USA. Den här gruppen gör inte bara anspråk på ett språk utan också på ett territorium, sade Andres Rivarola.

Erika Bjerström, utrikeskommentator på SVT, visade ett reportage från New Mexico, där hon bland annat träffade en papperslös kvinna som bott i USA i elva år samt en Trumpanhängare.

– I New Mexico bor det fler spansktalande än vita amerikaner, vilket är oerhört stressande för många. New Mexico är den första delstaten där vita är i minoritet, men om 30 år kommer det att gälla hela landet. Det är en viktig förklaring till att Trump har nått sådan framgång.

Erika tyckte dock att det är svårt att generalisera om hur latinos kommer att rösta i det amerikanska presidentvalet i november. Det de har gemensamt är ofta den katolska tron, som många gånger även innebär ett motstånd mot till exempel abort. Det har dock inte varit en stor fråga i årets valrörelse.

– De privatmoraliska frågorna har inte varit en fråga. Hillary håller i stället på att förvandla valet till en förtroendeomröstning om Trump. Hon pratar inte så mycket om sin egen politik. Jag har bevakat tre valrörelser i USA tidigare och det här liknar inte något annat.

Erika betonade att den centrala frågan i valrörelsen i stället är att endast 14 procent av amerikanerna tycker att politikerna i Washington gör ett bra jobb.

I andra frågor än de moraliska tyckte Erika att latinos har ganska disparata politiska åsikter.

– Vi vet till exempel att kvinnor i hög grad stödjer Hillary Clinton, medan jag tror att många latinomän attraheras av Donald Trump. Många andra och tredje generationen latinos är dessutom oerhört kritiska till invandringen.

Andres tyckte att man genom att titta på statistiken från tidigare val kan dra vissa slutsatser om latinorösterna och påpekade att cirka 60 procent brukar rösta demokratiskt, med undantag för vissa stater i Mellanvästern där republikanerna traditionellt har ett starkt fäste.

– Men många konservativa företrädare för latinogrupper har varnat för att de kommer att avstånd från Trump om han demoniserar gruppen och kallar alla mexikaner för våldtäktsmän. Att få med sig latinos handlar inte om att vara vänster eller höger utan det handlar om att använda vissa kulturella koder, Hillarys vice presidentkandidat talar till exempel flytande spanska.

En röst ur publiken frågade hur de latinos som är lågutbildade och kanske till och med analfabeter kan fås att gå och rösta.

– När jag bevakade demokraternas primärval i Kalifornien så var det påfallande många latinokvinnor som ringde runt och försökte få människor att rösta. Men vi kommer inte att veta förrän efter valet hur väl de har lyckats, sade Erika Bjerström.

I publiken satt också Erik Åsard, tidigare chef för institutet för Nordamerikastudier vid Uppsala Universitet, och han påpekade att många latinos inte har rösträtt och att de därför bara utgör drygt tio procent av väljarkåren, som fortfarande domineras av vita. Samtidigt kallade han valet 2016 för ”de vita männens sista strid”, ett av de sista valen då en presidentkandidat kan vinna med en kärngrupp av vita män.

Panelen diskuterade även det faktum att USA kan få sin första kvinnliga president, något som inte har väckt så mycket uppståndelse som man kunde ha väntat sig.

– Att välja en afroamerikansk president var mycket större än att välja en kvinna. Det är förvånansvärt ljumt. Det är kanske kopplat till Hillary som person, hon är ingen skicklig talare. Hon känns spänd och har alltid med sig Bill som är mycket mer avslappnad, säger Erika Bjerström.

Vem vinner då valet?

– Om Hillary inte gör bort sig så kommer hon att vinna. Jag tror också att latinos kommer att avgöra i vissa delstater, sade Andres Rivarola.

Erika Bjerström ville lämna publiken med en cliffhanger.

– När Trump fick frågan ”om du blir vald, kommer du då att tillträda?” så svarade han ”det får vi se”. Vad händer om han bara vill räcka ut fingret åt etablissemanget? Om han inte vill tillträda så bestämmer kongressen vem som blir president. Om han har hunnit sväras in så blir det i stället vice presidenten. Det visar vilket gungfly USA befinner sig i. Men kom ihåg att Trump konkurrerade ut 14 republikanska kandidater Därför vågar jag inte sitta här och säga att Hillary vinner. Den skit man gräver fram om Trump fäster inte på honom.