Aldrig tidigare har så många statschefer samlats vid ett och samma tillfälle för att diskutera världens framtid och komma överens om något som förhoppningsvis ska lägga grunden för den globala utvecklingen de närmaste femton åren.

De Globala hållbarhetsmålen består av 17 mål och täcker in allt från fiskar (mål 14) till kvinnors rättigheter (mål 5). De är färgglada, snyggt formgivna och passar de flesta. Frågan är bara:

Kommer det att fungera? Och bryr sig någon?

Värld i förändring…

Världen av i dag är svårtolkad och det är väldigt många processer som pågår parallellt med varandra: 60 miljoner människor befinner sig på flykt, samtidigt har väldigt många fler människor fått det väldigt mycket bättre de senaste åren. En liten grupp personer äger så mycket att de med sina privata förmögenheter skulle kunna lösa en stor del av världens problem med en enkel kreditkortsdragning, samtidigt tävlar världens stora företag i att göra gott – och berätta om hur gott de gör. Den gamla världen är på väg att bli förbisprungen av länder med ung befolkning, kraft och visioner, men även om många sett sifferunderlaget är det som att ingen riktigt vill förstå vad som faktiskt är på väg att hända, att länder i EU snart kommer att vara fattigare än länder i Östafrika.

Dessa dagar springer jag runt mellan olika seminarier, allt medan New York gör sig redo för att ta emot FN-mötets allra störste rockstjärna – påven.

Påven avstod från att äta middag med kongressens topshots i Washington för att istället hjälpa till att servera hemlösa och i morgon besöker han en skola i Harlem efter sitt framträdande inför generalförsamlingen.

…men panelerna är desamma

Ibland hettar det till i seminarierna, men det mesta är ganska ointressant: ett sätt att berätta för de redan frälsta hur bra de nya målen är. Paneldeltagarna är i mångt och mycket desamma och de är – fortfarande – i hög grad bestående av vita män i 60-årsåldern. Ja, de är så många att vid ett tillfälle fick en av dem – han heter Johan Rockström – förklara varför han satt i en panel tillsammans med fem eller det var sex andra vita män (och den obligatorisk kvinnan från Afrika i färgglada kläder). Jag saknar de passionerade, aktivisterna, de som finns där ute. Men kanske har de inte tid att komma hit? Synd i så fall. För de nya målen mår inte bra av att enbart strykas medhårs.

Millenniemålen lär ha kokats ihop över en kafferast av två toppar inom FN-systemet. De globala hållbarhetsmålen har vuxit fram under en process där tusentals människor runt om i världen deltagit. De är bredare, men också flummigare: det finns inte alls lika mycket som man kan nagla fast världens ledare med denna gång. Av det skälet kommer det att bli otroligt viktigt att hitta sätt att mäta och granska det som nu ska göras.

Efter några dagars mötande och diskuterade är det lätt att bli trött på människor som är så goda, och som kan prata om sin och andras godhet, timme efter timme. Men kanske kommer det att hetta till under fredagen, för det är ju då det börjar på riktigt. För då – ja då kommer självaste påven för att tala om för oss vad som krävs för att målen ska bli mer än bara snygg design och välfyllda konferenser.

David Isaksson