Urban Ahlin är socialdemokraternas talesperson i riksdagens utrikesutskott. Vi träffade honom på hans kontor i riksdagen för att prata om Lundingruppen och möjligheterna till kompensation för befolkningen i dagens Sydsudan som drabbats av företagets exploatering.

Vad finns det för möjlighet till att svenska staten kompenserar dem som drabbats av Lundins verksamhet i Sudan?

– De får gärna ställa krav på svenska staten, jag är inte jurist, men jag tror att det är svårt att göra svenska staten ansvarig för vad Lundin har gjort. Jag tror snarare att familjen Lundin måste upp i ljuset. De har tjänat pengar på deals med blodsbestänkta ledare. De har tjänat mycket pengar på detta och borde kompensera de människor som drabbats.

– Det finns många exempel där svenska företag verksamma i andra länder har tagit sitt ansvar och kompenserat för verksamheten som drabbat befolkningen, som till exempel Boliden, IKEA och H&M. Det är ingen tvekan om att de här svenska företagen kompenserar de som drabbats av företagens verksamhet.

– Skillnaden här är att oljebolag som Lundins syfte är att arbeta i länder där ledarna inte bryr sig om befolkningen. Deras affärsidé är att vara på områden där inte andra är, och knyta kontakter med regimer som inte är demokratiska och där medborgare inte har möjlighet att byta ut regimen genom val.

– Det är obegripligt att Lundin ännu inte gjort ett försök att kompensera befolkningen som drabbades eftersom de vet att det finns många vittnesmål. De har inte byggt vägar för landets bästa utan för företaget skull. Lundin är inte ett företag som går i bräschen och tar hänsyn till demokrati, mänskliga rättigheter. Affärsidén är att röra sig i områden där andra inte vågar vara just för att den politiska risken är för hög. Det är det de tjänar pengar på.

Hur kan man få Lundin att ändra uppfattning?

– Lundin bryr sig inte om kritik i media för det är precis det här de arbetar med. Jag tror inte heller staten kan sätta press på Lundin. Visst kan man pröva de vägarna också. Men jag tycker det är obegripligt att Lundin inte reagerat på andra sätt än att hota med stämningar och skicka andra journalister för att ge en annan bild av händelserna.

– För företagets image vore det bäst att reda ut det här men Lundin har inget behov av att försvara sitt varumärke för deras affärsidé är att göra affärer med dem som har blod på sina händer. Varför ska de då framstå som helylleföretag? Visst familjen Lundin kanske har ett behov av att tvätta sin image, men bolaget har det inte.

– Om det är så att befolkningen bedrivit verksamhet som skadar befolkningen, då har man ett ansvar. Punkt. Men Lundin arbetar med härskare och diktatorer samt är verksamma i områden där inga andra arbetar bara för att man tjänar pengar på det. De är inte där för sin befolknings bästa. Deras verksamhet kommer inte befolkningen till del.

– Visst kan man säga att om vi inte är där så kommer någon annan dit. Men det fråntar väl inte ansvaret för Lundin Oil (som idag heter Lundin Petroleum)? All verksamhet bör komma befolkningen till godo, och framför allt inte drabba befolkningen. Det är en risk man tar om man ger sig in i länder där härskare inte bryr sig om befolkningen.

– Idag är det mer diskussioner om svenska företag som tjänar pengar på att strunta i lokalbefolkningen. Det är svårare idag för företag att ha usla förhållanden utomlands, de måste också betala för sig. Men jag ser gärna en ännu tuffare debatt om svenska företags verksamhet utomlands.

Vad tycker du om utrikesministerns roll?

– Visst är det ett störande inslag att utrikesministern varit med i styrelsen för Lundin Oil/Petroleum. Det är allvarligt att Carl Bildt, när han inte har ett politiskt uppdrag, väljer att växla sitt politiska kapital till ett monetärt kapital. När man väl gjort det här skiftet tycker jag att det bör stänga möjligheterna att återvända till politiken, åtminstone som utrikesminister.

– Ian Lundin har sagt att Carl Bildt var resande i fred och inte i olja. Men det finns inget som tyder på detta. Lundins representanter har däremot flera gånger träffat Sudans president Omar Bashir (efterlyst av ICC, den internationella brottmålsdomstolen i Haag). Jag tror att Carl Bildt fungerade som dörröppnare för företaget.

Du skrev en debattartikel om att svenska regeringen inte vill skicka FN-trupper till Sydsudan. Vad handlar det om?

– I maj träffade jag FN-personal som berättade Sverige har fått en förfrågan från FN om att skicka ingenjörstrupper till Sydsudan. De ville ha ingenjörsförband som skulle bygga broar, fixa vägar, sätta upp helikopterplattor och som skulle kunna hjälpa FN och andra att kunna komma ut med bistånd. Förfrågan handlade om att hjälpa FN och andra med att skapa säkerhet över hela landet.

– Men regeringens och Carl Bildts intresse för FN-uppdrag är väldigt litet, vilket väckt förvåning från FN. Samtidigt har vi alltid resurser när Nato och EU frågar. Men när FN frågar är det krångligt, dyrt och väldigt svårt för oss att bidra.

– Jag tror att det finns en vilja hos den här regeringen för att vara med i tuffa och sexiga operationer som Nato och EU. Det är Carl Bildts gamla engagemang i Lundin som avgör.

– Däremot finns det i riksdagens utrikesutskott ett starkt stöd för använda hela paletten, även FN-operationer. Det finns starkt stöd för detta i riksdagen, men inte i regeringen, avslutar Urban Ahlin, socialdemokraternas talesperson i riksdagen