Lundin Petroleum är populära i Norge. De har hittat ett gigantiskt oljefält i Nordsjön där alla trodde att oljan var slut. Men det är en sak som gnager. Investeringar i norska vatten kommer från vinster från ett inbördeskrig i Sudan.

Norska Aftenposten publicerade nyligen en gedigen genomgång av Lundin Petroleums verksamhet från ett litet bolag med intressen främst i Sudan till ett framgångsrikt och respekterat oljebolag främst verksamma i Norge.

Investeringarna i Norge har lett till miljardvinster för framför allt familjen Lundin. Framför allt var det fyndet av ett gigantiskt oljefält i Nordsjön med oljereserver på mellan 800 och 1800 miljoner fat olja, som fått värdet på Lundins aktie att stiga. Värdet på en aktie var 17 april 2013, 145 kronor.

Omkring 70 procent av Lundin Petroleums börsvärde finns i Norge. Men det har inte alltid varit så. När Lundin Petroleum introducerades på börsen i september 2001 hade det i stort sett bara verksamhet i ett land: Sudan.

”Lundin Petroleum startar sin verksamhet som ett aggressivt bolag” ”med oljeintressen i Sudan”, skriver Adolf H Lundin när bolaget introduceras på Stockholmsbörsen hösten 2001.

Ett halvår senare, i slutet av januari 2002, meddelar Lundin Petroleum att de måste avbryta verksamheten i södra Sudan. Värdet på aktien ligger på tre kronor och sjunker efter beskedet.

”Fram till nu har vi kunnat arbeta under goda och säkra förhållanden i området men helt nyligen har dessa förutsättningar försämrats vilket har resulterat i beslutet om en temporär paus… (V)år prioritet måste vara säkerheten och välbefinnandet hos vår personal och inhyrd arbetskraft som arbetar ute i fält”, säger Ian Lundin i ett pressmeddelande.

Lundins utländska personal lämnar området. Regeringstrupper och deras lojala milisgrupper inleder en motoffensiv mot SPLA, sydsudanesernas militär. Striderna om kontrollen över oljeområdet går från by till by i koncessionsområdet. Tusentals civila dödas och tiotusentals flyr striderna. Beväpnade trupper mördar, våldtar, skövlar och bränner byar. Båda sidorna i kriget begår fasansfulla övergrepp.

Fraktioner som tidigare samarbetat med regimen i Khartoum allierar sig med SPLA vilket drastiskt minskar regeringens kontroll över området. Soldater från SPLA tar sig till och med in i Lundins installationer och lägger upp bilder med soldater inne i oljeinstallationen på webben.

Samtidigt pågår fredsförhandlingarna mellan Sudans regering och SPLA. En av frågorna som diskuterats i vapenstilleståndsavtalet är Lundins väg, bekräftar fredsförhandlaren Lazaro Sumbeiywo:

– SPLA såg vägen som en militär väg som regeringen använde för att flytta trupper på. För SPLA möjliggjorde vägen ökade aktiviteter för Sudans regeringstrupper. I vapenstilleståndsavtalet kom sen parterna överens om att vägen inte skulle förlängas, säger Lazaro Sumbeiywo.

I slutet av mars 2003 åker Ian Lundin till Sudan och meddelar att de återupptar verksamheten. Men bara en månad efter besöket meddelar ledningen att de ska sälja sin andel i oljefälten vid Block 5A till det malaysiska bolaget Petronas. Vinsten är på 1,1 miljarder kronor. Aktien är nu värd drygt sju kronor.

Någon gång under 2002 måste Lundin Petroleum ha bestämt sig för att lämna Block 5A i Sudan och istället satsa på Norge. Redan i januari 2003 meddelar Lundin Petroleum att de köper ett litet norskt oljebolag. Och senare samma år, i den tredje kvartalsrapporten, meddelar VD:n Ashley Heppenstall att de tack vare försäljningen av Block 5A har köpt det norska bolaget DNO och deras licenser.

Det ska visa sig bli en fantastisk affär.

I köpet av DNO ingick erfarna norska experter. Personer som hade arbetat med oljeletning på norsk sockel sen 1970-talet. Det är tack vare deras kunnande och Lundins investeringar som Lundin Petroleum idag är ett bolag värderat till nära 46 miljarder kronor. Sen januari 2002 har värdet på bolaget stigit med 1000 procent.

– Ian och Lukas Lundins affärer i Sudan förvärrade Sudans inbördeskrig och de har gjort sig en förmögenhet tack vare denna. Samtidigt har norska skattebetalare lagt ut miljarder för att hjälpa krigsoffer. Det är oacceptabelt att krigsprofitörer kan investera i och tjäna miljarder på norska naturresurser, säger Egbert Wesselink från ECOS.

Lundin Petroleums presschef, Robert Eriksson håller inte med:

– Lundin Petroleum var en kraft som verkade för en positiv utveckling i Sudan och bidrog till att livet förbättrades för människorna i Sudan. Lundin Petroleum och dess föregångarbolag samt alla representanter för dessa företag agerade vid samtliga tillfällen i enlighet med gällande lagar och på ett etiskt sätt med avseende på den verksamheten som bedrevs av Block 5A-konsortiet i Sudan.

Men få som bor eller bodde i området inom koncessionsområdet skulle hålla med om detta:

– Lundin har inte gjort något gott för oss. Det de bidrog med när de var här gick aldrig till de som fördrevs från byarna Koch, Tharjaith, Leer, Padeah, Bieh, Duar och Daduk. De enda som gynnades av Lundins verksamhet var armén och milisen som bodde i Rubkona, säger Mathew Ninrew, som tillsammans med sin familj fördrevs från byn där han arbetade som lärare.

Norska staten har tjänat miljarder på licenserna till Lundin Petroleum. Dessutom äger norska staten 1,6 procent av aktierna i det svenska oljebolaget. De har även aktier i Lundins samarbetspartners i Sudan, österrikiska OMV och malaysiska Petronas. Värdet på dessa aktier uppgår till nästan två miljarder norska kronor.

Vad Lundin Petroleum och dess partners gjort eller inte gjort i Sudan var inte intressant för Norge när det svenska bolaget sökte licenser.

– Vår värdering av Lundin i 2004 var en ren teknisk och finansiell värdering av bolaget för att säkra att bolaget hade den tekniske kompetensen och den finansielle styrkan till att kunna vara rättighetshavare på norsk sockel, svarar Lise Rist på norska oljeministeriet.

Det ställdes inga frågor om var den finansiella styrkan kom från eller vad som hände i Sudan trots att det fanns gott om rapporter och att Norge själva deltog som en viktig part i fredsförhandlingarna mellan Sudans regering och SPLA.

Polisutredningen om möjligt folkrättsbrott i samband med Lundins verksamhet har pågått i mer än 30 månader. En svensk åklagare får inte inleda en brottsutredning om han eller hon inte bedömer det möjligt att väcka åtal. Polis och åklagaren får heller inte fortsätta utreda ett brott om de kommer fram till att det inte går att väcka åtal.

En rättsprincip är att brott inte ska löna sig. Man ska inte kunna tjäna pengar på tillgångar som härstammar från en brottslig handling. Visserligen är det inte företaget utan personer med kopplingar till Lundin Petroleum som undersöks för brott i Sudan. Men de personer som var ansvariga för verksamheten i Sudan är idag fortfarande ansvariga för bolaget och dessutom storägare i bolaget.