Boken MED BLICKEN MOT JORDEN – EN SKRIFT OM FJÄRRANALYS tar upp och belyser att satellitdata är en etablerad del av vårt samhälle och en del av vår moderna infrastruktur. Den belyser också det faktum att allt fler svenska myndigheter, företag och organisationer använder sig av satellitanalys i sin verksamhet. Skriften, som ges ut av Rymdstyrelsen, ger konkreta exempel på hur satellitdata används i Sverige och utomlands.

Det är Global Reporting som har tagit fram innehållet, både text och form.

Boken beskriver bland annat hur satellitanalys används för att avgöra skogsbestånd och hyggen, rädda liv och spara bränsle till havs, möta miljökatastrofer, mäta vattenkvalitet, ta fram väder- och klimatprognoser samt hantera kriser och katastrofer i Sverige och utomlands. I den kan du också läsa hur satelliter används för att skydda elefanter och andra djurs led mellan Tanzania och Moçambique.

Skriften är gratis och kan beställas genom att skicka e-post till rymdstyrelsen @ snsb.se. (Ange då antal exemplar ni vill ha).

Ett smakprov ur boken:

Där elefanterna går

Viltreservatet Selous i Tanzania är ett av Afrikas största vildmarksområden och här finns kontinentens största elefantpopulation. Men nu hotas elefanternas framtid av det snabbt expanderande jordbruket som skär av deras vandringsleder. Med hjälp av satellitbilder kämpar Världsnaturfonden mot klockan för att bevara den viktiga skogen.

På 1800-talet såg stora delar av östra Afrika ut som viltreservatet Selous i södra Tanzania gör i dag. I Selous lever fler elefanter än någon annanstans på kontinenten, fler lejon och fler bufflar. Dessutom är listan på djurarter som inte finns någon annanstans än just här imponerande lång.

I Moçambique, söder om Tanzania, ligger ett annat viltreservat som heter Niassa. När årstiderna eller klimatet skiftar vandrar elefanterna mellan Selous och Niassa för att hitta vatten och föda.

Men för att kunna vandra obehindrat är djuren beroende av stora skogsarealer. Annars hamnar de i det omgivande jordbrukslandskapet och riskerar att komma i konflikt med människorna som bor där. En elefant på jakt efter mat kan ställa till stor skada i odlingarna, inte minst för småbönder med begränsade resurser. Utan skogskorridorer som knyter ihop Selous och Niassa kan den fredliga samexistensen mellan människa och djur snart vara ett minne blott och då måste elefantstammen begränsas.

Men det är inte bara elefanter som använder sig av buffertzonen mellan Selous och Niassa. Här pågår just nu en febril verksamhet. En 800 kilometer lång motorväg är på väg byggas för att knyta samman inlandet med hamnstaden Mtwara vid Indiska Oceanen. Längs transportkorridoren finns också stora fyndigheter av uran, gas och olja som kräver ny infrastruktur. Och i de nya vägarnas spår flyttar småbönder in. De försörjer sig på svedjejordbruk som riskerar att skära av de skogskorridorer som elefanterna är beroende av.

Allan Carlson är Afrikaexpert på Världsnaturfonden (WWF) i Sverige och en av dem som många gånger har rest genom området. Men varken han eller de lokala naturvårdarna hade insett hur mycket skog som försvunnit på senare år.

– Vi trodde fram till nyligen att det fanns ett intakt naturområde mellan Selous och Niassa. När man reser genom landskapet ser du lite jordbruk här och där men du ser inte summan av allt jordbruk. Det var först med hjälp av satellitbilderna som vi insåg att skogen håller på att försvinna i en rasande takt.

Allan Carlson och WWF hade anlitat det svenska geodataföretaget Metria för att med hjälp av satellitbilder ta reda på var det finns intakta skogskorridorer och hur snabbt det småskaliga svedjejordbruket expanderar – ett projekt som finansierades av Rymdstyrelsen. Uppgiften att analysera det ungefär 70 000 kvadratkilometer stora området gick till Tobias Edman på Metria.

För att göra en liknande analys under svenska förhållanden hade det naturliga varit att jämföra kartor från olika tidpunkter och se hur markanvändningen har förändrats. I Sverige är vi dock bortskämda med uppdaterade kartor.

– Kartorna i Tanzania uppdateras sällan och därför är satellitmaterial ett väldigt kraftfullt verktyg där, förklarar Tobias Edman.

Satellitbildsanalys är dessutom mer kostnadseffektivt än att övervaka naturen från marken, inte minst med tanke på områdets storlek.

Efter att ha identifierat de områden där elefantvandringarna hamnar i konflikt med mänskliga aktiviteter tog Tobias Edman fram satellitbilder från åren 1990, 2000 och 2008. Genom att jämföra dem ser man hur skogsgränsen rör sig och kan göra prognoser om var den kommer att ligga tio år framåt i tiden.

Att göra själva prognosen är inte särskilt svårt, men först måste man veta hur satellitbilderna ska tolkas. Man måste kunna avläsa den typ av vegetation som finns i området och förstå hur den ser ut under olika delar av året. Därför har Tobias Edman besökt området flera gånger för att på plats skaffa sig kunskap om det lokala ekosystemet. I Tanzania tappar träden till exempel sina löv två gånger om året.

– När träden inte har löv ser det avskogat ut. Då är det lätt att tro att skog har huggits ner men det handlar kanske bara om den tidpunkt då bilderna togs – på bara två veckor händer det mycket i naturen.

Och när träden väl har löv, i anslutning till regnperioden, är det ofta så molnigt att satellitens kameror inte kan ta en bild av landskapet. Därför måste man pricka in den period då träden har löv samtidigt som himlen är klar – vilket bara händer under några veckor i månadsskiftet mellan maj och juni.

Jordbruksområdena är inte heller helt avskogade. Från rymden ser odlingslandskapet snarast ut som en ost där jordplättar och betesmarker blandas med kvarvarande träd och återväxande svedjeåkrar.

Resultatet av satellitbildsanalysen var nedslående, berättar Allan Carlson.

– Det vi trodde var ett välbehållet block med skog visade sig ha en getingmidja på bara nio kilometer.

Med hjälp av satellitbilderna har man kunnat bedöma hur snabbt skogen huggs ner och enligt prognosen kommer den ena av de två skogskorridorer som finns mellan Selous och Niassa att skäras av om mellan fem och nio år om inget görs för att stoppa utvecklingen. Ur bilderna kan man också utläsa hur klimatförändringarna påverkar det torra och sköra området. Slutsatsen är att inflyttningen av småbönder riskerar att ödelägga skogen långt innan klimatförändringarna gör det.

– Satellitbilderna visade att situationen är mer akut än vi någonsin hade kunnat ana. Vi insåg att om beslut ska tas så måste de tas nu, säger Allan Carlson.

I projektet har man även jämfört satellitbilderna med information från de sändare som har placerats på elefanterna för att se hur de rör sig. Då såg man tydligt att elefanterna helst undvek att ge sig ut i jordbruksmarkerna.

– Det såg ut som om de studsade när de kom fram till jordbruksmarken och direkt vände tillbaka in i skogen. Det var precis som om det hade funnits ett viltstaket där, säger Tobias Edman.

På lokal och regional nivå är alla beslutsfattare överens om att något måste göras för att skydda Afrikas största elefantpopulation. Frågan har nu förts upp till regeringen och för första gången på flera decennier har ministrar från Tanzania och Moçambique mötts för att diskutera hur man gemensamt ska förvalta naturen i gränsområdet.

Och medan diskussionerna pågår i maktens korridorer arbetar WWF och andra organisationer med de byar som gränsar mot skogen för att hjälpa dem att avsätta en del av sin mark i så kallad Wildlife Management Areas. Syftet är att byarna själva ska förvalta de naturresurser och vilda djur som finns i området och att alla intäkter ska gå till dem. På så sätt skapas en balans mellan bybornas behov och naturen.

Samarbetet med byarna har lett till att den återstående skogen i området snart har knutits ihop till en sammanhängande korridor där det inte är längre är tillåtet att bryta ny åkermark. Förhoppningen är att viltkorridoren i framtiden ska få samma skyddsstatus som ett reservat.

– Det som talar mot oss är att allt går så väldigt fort. Just nu pågår en kamp om råvaror mellan främst ryska och asiatiska företag. Världens näst största gasfyndighet ligger här, och man har hittat en gigantisk uranfyndighet som tillhör de fem största i världen.

Intill urangruvan väntas en liten gruvstad skapas och det är svårt att bedöma vad inflyttningen av människor kommer att få för konsekvenser.

– Börjar elefanterna ge sig in i jordbruksmarkerna och äta majs och bananer kan man inte ha så många elefanter i reservatet. Men får viltet en möjlighet att vandra mellan olika betesmarker kommer de inte att ställa till trassel för jordbruksbefolkningen.

Syftet med projektet har inte bara varit att övervaka utvecklingen i södra Tanzania. Med hjälp av projektpengarna från Rymdstyrelsen har Metria skaffat sig kunskap om hur satellitbilder kan användas för att upptäcka relativt små förändringar i skogsekosystemet – kunskap som man planerar att använda sig av i framtida projekt.