Vi bad åtta riksdagsledamöter – en från varje parti – att besvara några frågor om hur de anser att Sverige har hanterat situationen i Sudan och Lundins verksamhet i landet. Här kan du läsa deras svar i sin helhet. Texten är upplagd så att du läser en fråga i taget och sedan alla riksdagsledamöternas svar på just den frågan. Två av de tillfrågade valde att inte svara.

Kerstin Lundgren (C)
Att svara på frågorna kräver att man vet en hel del om bakgrunden, men min tid räcker tyvärr inte till att skaffa mig det underlaget. Därför avstår jag från att svara.

Christer Winbäck (FP)
Tack för frågorna, som jag har studerat noggrant. Situationen i Sudan är fruktansvärd, men jag avstår från att recensera svenska statens ev ansvar för denna.

1. Lundin Petroleum, (tidigare Lundin Oil, Sands Petroleum, IPC och innan dess Red Sea Oil Corporation, alla företag inom Lundingruppen) verkade i Sudan mellan 1991 och 2009. Rapporten Unpaid Debt, som kom i juni 2010, beräknar att mer än 12 000 människor dog och mer än 160 000 fördrevs som en följd av kriget i Lundins koncessionsområde Block 5A i Sudan. FN:s särskilda sändebud för Sudan uttalade sig om oljans roll i kriget redan 1997. Under de år som Lundin Petroleum var aktiva i Sudan rapporterade FN vid ett flertal tillfällen om att företagets oljeverksamhet bidrog till att förvärra inbördeskriget och att människor tvångsförflyttades.

Det pågår sen 2010 en förundersökning om påstådda folkrättsbrott i Sudan med svensk koppling. Frågorna vi ställde rör därför inte företagets eller personers eventuella skuld utan enbart den svenska regeringens agerande eller brist på agerande på information om att ett svenskt bolag kan ha bidragit till att förvärra ett pågående krig och även medverkat till folkrättsbrott.

Marianne Samuelsson ställde i februari 2001 en interpellationsfråga till utrikesminister Anna Lindh om vilka åtgärder hon avser vidta vad gäller tvångsförflyttningar i samband med oljeutvinningen i det av inbördeskrig drabbade Sudan. Anna Lindh svarade att ”det är svårt att skapa sig en helt entydig bild av situationen. Förstahandsinformationen är knapphändig, och beskrivningarna av verkligheten går ofta isär. Därför är det särskilt viktigt att lyssna till oberoende bedömare, inte minst FN.” Anna Lindh hade vid tillfället redan tillgång till uppgifter från FN och andra oberoende rapportörer (t.ex. Human Rights Watch, Christian Aid och Amnesty International) som gav en enhetlig bild av situationen.

Trots uttalandet i riksdagen och UD:s arbete inom FMR gör Sverige ingenting. Hösten 2001 levereras en ännu skarpare rapport av FN:s speciella rapportör för Sudan Gerhardt Baum.  Våren 2002 skickar Anna Lindh kabinettssekreterare Hans Dahlgren till Khartoum för hjälpa en mamma i Malmö att få kontakt med sina döttrar. I södra Sudan har kriget förvärrats kring Lundins koncessionsområde. 

Fråga 1 a) Enligt OECD’s riktlinjer har Sverige en skyldighet att agera om det finns misstankar att svenska bolag medverkar till brott mot mänskliga rättigheter. Sett mot denna bakgrund, hur bedömer du den dåvarande utrikesministerns agerade i frågan om Sudan?

Sofia Arkelsten (M)
Har inte svarat på denna fråga.

Bodil Ceballos (MP)
Jag anser att det var felaktigt att inte agera. Tyvärr har dock OECD:s riktlinjer behandlats väldigt styvmoderligt under alla år. Jag har skrivit en motion som handlar om detta.

Det är svårt för mig att säga något om utrikesministerns agerande eftersom jag inte var med då. Det är märkligt att regeringen ger dubbla budskap (dvs. att UD FMR i en skrivelse påpekar att oljeverksamheten förvärrar kriget medan utrikesministern i ett interpellationssvar säger att beskrivningarna av verkligheten går isär). Det är inte så att jag vill försvara, jag försöker bara ge en logisk förklaring till varför det kan ha blivit så. Ibland säger UD:s tjänstemän en sak och sedan kan politikerna säga något annat för man har tagit hänsyn till politiska intressen.

Kenneth G Forslund (S)
Dåvarande utrikesministern beskrev i interpellationsdebatten allvaret i situationen, vad Sverige hittills gjort och att man inväntade FN-rapportörens slutliga rapport för att ta ställning till frågan om man anser att oljebolagen skulle vara kvar eller inte. Utrikesministern har även, i andra sammanhang än den interpellationsdebatt som nämns ovan, talat om att göra en svensk utredning av frågan om inte FN-rapporten skulle ge tillräcklig ledning. Enligt min mening agerade regeringen/utrikesministern på ett bra sätt.

Hans Linde (C)
Vänsterpartiet har länge drivit att det offentliga ägandet behöver användas aktivt för att bidra till och inte motverka olika samhällsekonomiska mål. Ekonomisk avkastning får aldrig väga tyngre än respekten för mänskliga rättigheter. Offentliga medel ska inte investeras i företag som bryter mot internationella konventioner. Redan för tio år sedan motionerade vi, mot bakgrund av inbördeskriget och oljeutvinningen i Sudan, om att regeringen borde utreda möjligheterna att för svenska företag med verksamhet utomlands formulera en bindande uppförandekod förbunden med vissa sanktionsåtgärder för de företag som bryter mot denna kod.

Vi har vid ett flertal tillfälle lyft frågan om Lundin Oils agerande i Sudan, men också i andra länder. Jag kom själv in i riksdagen 2006 och har därför svårt att personligen bedöma hur tidigare utrikesministrar hanterat frågan. Jag kan dock konstatera att den nuvarande utrikesministern varit ytterst ovillig att svara på frågor i riksdagen rörande Lundin Oil och vad jag kunnat se inte har tagit några som helst initiativ för att Sverige ska leva upp till OECD*s riktlinjer.

Désirée Pethrus (KD)
Det är svårt att kommentera eftersom jag inte vill lägga mig i den rättsliga processen. Min grundinställning är att Sverige ska bidra i rättsliga processer som har stöd i de regelverk som finns. Men jag vet inte vad utrikesministern och UD kunde ha gjort i det här fallet. Vid brottsanklagelse måste någon göra en anmälan för att en process ska startas och jag har svårt att se att UD skulle starta en rättslig process. Sverige ska inte se mellan fingrarna på allvarliga brott, men frågan är vem som ska göra anmälan och starta processen. Sedan ska staten naturligtvis bidra med underlag och information och se till att det finns resurser för att göra en utredning.

Björn Söder (SD)
Det är viktigt att komma ihåg att det inte är visat att det är företaget Lundin Petroleum som står för brott mot mänskliga rättigheter i Sudan, åtminstone inte i första hand. Det förefaller visserligen vara så att oljan blev en viktig del av inbördeskriget i Sudan eftersom det är en av världens viktigaste handelsvaror och en av de få som omvärlden var beredd att handla med den sudanesiska regimen med. Det faktum att det förekom stridshandlingar kring utbyggnaden av oljepipelines och att regimen rensade områdena kring oljeinstallationerna med våld för att förhindra angrepp på dem är dock inte samma sak som att företaget har medverkat till brott. Med detta i åtanke är svaren på frågorna:

a) OECD:s riktlinjer är rimligen inte tvingande enbart för att en anklagelse framförs. Det måste enligt vår mening också kunna göras troligt att det finns någon substans i anklagelserna om att företaget medverkar till brott mot mänskliga rättigheter. Vi vill också understryka att det inte är helt lätt att reda ut vad den nu avlidna ministern visste om situationen och inte såhär tolv år efteråt. Vi har därför inga synpunkter på den dåvarande utrikesministerns agerande.

Fråga 1 b) Vad anser du om svenska regeringens ovilja/ointresse att undersöka vad det svenska bolaget gjort, trots att frågan tagits upp i/av riksdagen vid upprepade tillfällen? ( Mars, april & maj 2007, februari & april 2008, november 2010)

Sofia Arkelsten
Som svar på din första fråga så avstår jag från att bedöma dåvarande utrikesministern. Som du  beskriver har frågor hanterats i riksdagen ett flertal gånger, men framförallt är bolaget Lundin Oil föremål för förundersökning från svensk åklagare vad gäller anklagelser om MR-brott. Det är rimligt att avvakta utfallet av detta och inte spekulera i det enskilda fallet. 
I övrigt finns anledning att komplettera svaret med att globaliseringen ger företag möjligheter att bedriva verksamhet på nya marknader, vilket kan medföra etiska utmaningar vad gäller mänskliga rättigheter, miljö, arbetsvillkor och korruption. Den svenska regeringen uppmuntrar näringslivet att ta socialt och miljömässigt ansvar, inte minst i länder där den nationella lagstiftningen är bristfällig och stöder utvecklandet av olika instrument för företag som underlättar för detta. 

När det gäller företags agerande i postkonfliktländer, och i länder där konflikt råder och krigets lagar och mänskliga rättigheter riskerar att kränkas, ger verktyg framtagna av bland annat OECD och FN:s Global Compact praktisk vägledning. Den svenska regeringen har inom ramen för dessa organisationer och EU arbetat aktivt för att dessa ska uppdateras och förbättras.  CSR-frågorna är företagsdrivna och företagsägda. Regeringen bör fortsätta påverka i Global Compact i FN och arbeta för att det finns strikta riktlinjer som bör följas när det gäller OECD.

Bodil Ceballos (MP)
Jag satt inte i riksdagen och utrikesutskottet under den period du nämner. Jag har däremot klagat vid många tillfällen på den nuvarande regeringens ovilja att diskutera bindande regelverk för företags ansvar och att regeringen inte tar nuvarande utrikesministers inblandning i Lundin på allvar. Det är svårt att vara en trovärdig utrikesminister i klimatfrågan, mänskliga rättighetsfrågan, etc. då man varit inblandad i Lundin Oil/Petroleums skumma förehavanden.

Kenneth G Forslund (S)
Socialdemokraterna har sagt att det vore i Carl Bildts eget intresse att en utredning görs. Men det tycks uppenbart att den nuvarande regeringen inte varit intresserad av detta. 2010 påbörjades en förundersökning om folkrättsbrott begångna i Sudan 97-03 och eventuell ”svensk anknytning” till dessa. Jag hoppas att förundersökningen kommer att kunna klarlägga händelser och ansvar rörande Lundin.

Hans Linde (V)
Nuvarande och tidigare regeringars passivitet i frågan visar på den dubbelmoral som finns i svensk utrikespolitik. Sverige har en hög internationell profil när det kommer till mänskliga rättigheter – så länge det inte hotar svenska ekonomiska intressen. Vid i stort sett varje tillfälle då det uppstått konflikter mellan mänskliga rättigheter och ekonomiska intressen har Sverige regering valt att sätta de ekonomiska intressena främst.

Vänsterpartiet har länge krävt en oberoende utredning om Lundin Oils/Lundin Petroleums/Lundinkonsortiets/Africa Oil Corporations olje- och gasutvinning i Sudan, Etiopien och Puntland, dess koppling till krigen och de brott mot krigets lagar och mänskliga rättigheter som orsakats av oljeutvinningen och de med denna sammanlänkade krigen.

Désirée Pethrus (KD)
Jag uppfattar det som att regeringen avvaktar den rättsliga process som pågår.

Björn Söder (SD)
b) Det beror otvivelaktigt på att frågan är känslig. Inbördeskriget i Sudan var brutalt och fullt av ohyggligheter, precis som inbördeskrig ofta är. Antagligen vill man inte framstå som en försvarare av de skändligheter som regimen hängav sig åt, vilket man riskerar att göra om man offentligen försvarar Lundin Petroleum.

2.

Svenska regeringen är genom AP-fonderna den största ägaren i Lundin Petroleum utanför Lundinsfären. AP-fonderna började köpa aktier i bolaget våren 2004. Hösten 2003 hade Lundin sålt sin koncession i Block 5A men man hade fortfarande kvar en annan koncession i Block 5B. 2004 pågick inbördeskriget i Sudan samtidigt som fredsförhandlingarna växte i kraft.

Fråga 2) Hur ser du på att svenska staten blev delägare i ett bolag som hade verksamhet i ett land i krig 2004?

Sofia Arkelsten
 (M)
Av motiven till lagen om AP-fonder framgår att AP-fonderna i sin placeringsverksamhet ska ta hänsyn till miljö och etik. Det är AP-fondernas styrelser som har ansvaret för att så sker. Regeringen har låtit en offentlig utredning utvärdera fondernas riktlinjer för miljö och etik. Dessutom utvärderar regeringen årligen fondernas arbete inom detta område.  I den årliga utvärderingen av AP-fondernas verksamhet har regeringen bland annat påtalat behovet av att avsätta resurser för arbetet med miljö och etik i fonderna. Resurserna har under senare år ökat. Den årliga uppföljningen baseras på den utredning som regeringen på uppdrag av riksdagen låtit genomföra av AP-fondernas riktlinjer.

Personligen välkomnar jag debatten om etik- och miljöfrågor i AP-fonderna. Ansvarsfrågorna är viktiga men också svåra frågor som kräver en ständigt pågående dialog. Eftersom AP-fonderna förvaltar allmänhetens pensionskapital är öppenhet och dialog förutsättningar för att förtroende för fondernas verksamhet ska upprätthållas. Det är också bra för regeringens utvärdering av AP-fondernas verksamhet och för att styrelserna ska hantera frågorna om etik- och miljöhänsyn.

Bodil Ceballos (MP)
Det går inte att försvara. Vi har skrivit motioner och sagt att man bara ska investera i etiska fonder och där finns förhoppningsvis inte Lundin Petroleum med. Vi vill inte heller att AP-fonderna ska investera i fossila bränslen. Folksam sålde sina andelar för att de inte tyckte att det var etiskt försvarbart att vara kvar. Det borde vara självklart för staten också. Vi kan ju göra egna bedömningar. Det handlar inte bara om vad som är juridiskt försvarbart utan även moraliskt och etiskt försvarbart. Här tycker jag att staten måste gå i bräschen.

Kenneth G Forslund (S)
Den svenska staten ska inte äga bolag som medverkar till folkrättsbrott. Det finns en misstanke om detta i Lundins fall. Vi socialdemokrater har sagt att AP-fonderna inte ska vara kvar om inte företaget kunnat ge en bättre förklaring till händelser och agerande. Och någon sådan har vi ju inte sett.

Hans Linde (V)
Den svenska staten använder idag våra pensionspengar och biståndsmedel för att investera i företag som bedriver en verksamhet som står i strid mot fundamenten för svensk utrikes- och biståndspolitik. Det är inte acceptabelt.

I dag är ekonomisk avkastning det övergripande målet för AP-fondernas verksamhet. Detta innebär att många investeringar genomförs som kan ifrågasättas utifrån samhällsekonomiska, etiska, sociala och miljömässiga hänsynstaganden. Kriterierna för AP-fondernas placeringar behöver förändras. Vänsterpartiet har därför i en motion föreslagit att en bred parlamentarisk utredning ska tillsättas i syfte att ändra kriterierna för AP-fondernas placeringar på så sätt att samhällsekonomiska, etiska och miljömässiga hänsynstaganden ska väga tyngre än vad som är fallet i dag. Vi har också påpekat att staten behöver tydliggöra det statliga riskkapitalbolaget Swedfunds ägardirektiv och riktlinjerna för den svenska exportfrämjande verksamheten av samma skäl.

Kerstin Lundgren (C)
AP-fonderna är fria att fatta sina egna beslut och investera som de anser är bäst, enligt det regelverk som riksdagen har beslutat. Jag utgår från att de har följt regelverket. Om man vill ha en annan ordning måste regelverket ändras, men jag har Inte hört att att det har varit en fråga.

Désirée Pethrus (KD)
Jag kan inte svara på det specifika fallet, men min åsikt är att regering och stat ska genom AP-fonderna ha etiskt hållbara riktlinjer för bolag som har verksamhet i konfliktområden. Att ett bolag har verksamhet i ett land i krig behöver inte vara ett problem i sig. Men om det finns kunskap om att ett bolag begår brott eller bidrar till att kriget fortsätter så bör man avstå från att investera och det måste finnas etiska regler som gör att man avvecklar sådana intressen. De etiska riktlinjerna för AP-fondernas placeringar behöver skärpas upp.

Björn Söder (SD)
Vi har inga synpunkter på det så länge verksamheten bedrivs affärsmässigt och enlighet med gällande lag.

3.

Offren för oljekriget har rätt till kompensation, enligt FN:s ramverk för företag och mänskliga rättigheter. Svenska staten har en skyldighet att se till att offren kan få kompensation från ett svenskt bolag som helt nekar till någon form av inblandning trots överväldigande bevis och en brottsutredning. Sverige har i olika sammanhang sagt att detta kommer att reflekteras i kommande bistånd. Det finns dock ingen strategi för stöd till Sydsudan.

Fråga 3 a) Vad tycker du om att Sverige ska använda bistånd som ett sätt att kompensera offren?

Sofia Arkelsten (M)
Har inte svarat på denna fråga

Bodil Ceballos (MP)
Jag tycker att det är bolaget som i första hand ska kompensera offren. Och bolaget har i det här fallet råd att göra det. Det bör finnas ett strikt ansvar för företag och en skyldighet att kompensera stater som går in och ersätter offer för deras verksamhet.

Kenneth G Forslund (S)
Fredsavtalet CPA innehåller skrivningar om kompensation till dem som drabbats av konsekvenser av oljeutvinningen. Berörda parter måste ta sitt ansvar för detta.

Företag som är verksamma i länder där man vet att befolkningen riskerar att få sina rättigheter kränkta måste naturligtvis vara medvetna om detta och agera på ett ansvarsfullt sätt. Det gäller förstås också Lundin.

Svenskt bistånd till Sydsudan bör hjälpa landet med fattigdomsbekämpning och statsbyggande. Det är en svår process som behöver stöd. Sverige har inget ansvar för vad ett bolag eventuellt har gjort men självklart ska bistånd hjälpa drabbade människor oavsett vad de är drabbade av.

Hans Linde (V)
Sveriges bedriver utvecklingssamarbete där vi har ett internationellt ansvar och för att vi gjort en rad åtagande. Vänsterpartiet anser därför att målen för svensk biståndspolitik ska vara att bekämpa fattigdom, öka respekten för de mänskliga rättigheterna och öka jämställdheten mellan män och kvinnor. Ansvaret för att kompensera offren måste först och främst ligga på Lundin Oil, i andra hand har Sverige ett ansvar för att kompensera offren. Men vi anser inte att en sådan kompensation bör finansieras med biståndsmedel. Det skulle vara märkligt om vi minskade stödet till fattigdomsbekämpning, utbyggd mödravård, landsbygdsutveckling etc för att istället använda medlen för att kompensera för beslut fattade av ett svenskt företag. Det skulle innebära en dubbel bestraffning av världens fattigaste.

Désirée Pethrus (KD)
Att kompensation betalas ut förutsätter att brott har begåtts och det måste först klarläggas. Därför ska vi inte använda bistånd för att kompensera offren.

Björn Söder (SD)

Det är olämpligt. Bistånd ska inte användas på det sättet utan vara en möjlighet att minska nödlidande genom katastrofhjälp och liknande. Om man anser att Sverige av någon anledning skall betala ut kompensation så skall det ske i särskilt anslag.

Fråga 3 b) Vad anser du om att Sverige inte har någon strategi för stöd till Sydsudansom är ett av de svagaste länderna i världen?

Sofia Arkelsten
 (M)
Sverige har under lång tid haft engagemang i Sudan och har mellan 2008 och 2011 bidragit med ca 760 miljoner kronor i utvecklingsbistånd till dåvarande Sudan och är därmed en av de sju största givarna. Vår prioritering har legat på fredsfrämjande samt insatser på det sociala området. Det humanitära stödet har under samma period uppgått till ca 970 miljoner kronor vilket gör Sverige till en av de tre största humanitära givarna i Sudan och Sydsudan. Regeringen följer den politiska utvecklingen i båda länderna mycket nära. Det svenska stödet ska i alla delar genomsyras av respekt för mänskliga rättigheter, inklusive barns rättigheter, ett jämställdhetsperspektiv samt hänsyn till klimat- och miljöpåverkan.  Det svenska stödet har inriktas mot två huvudsakliga samarbetsområden: fredsbyggande och demokratisering respektive påtagliga effekter av freden inom det sociala området.

Sverige spelar också en aktiv roll för att forma EU:s gemensamma politik gentemot både Sudan och Sydsudan. EU:s politik syftar framför allt till att stödja fredsförhandlingar mellan parterna och att bidra till att de två länderna i framtiden kan utvecklas till livskraftiga demokratiska stater som kan leva sida vid sida. Regeringen kommer även i fortsättningen att bidra till att stödja fattigdomsbekämpning och utvecklingen i de båda länderna. Vårt bistånd med humanitärt fokus samt genom FN-organen löper på oförändrat. Vidare bidrar vi till och påverkar det stöd som EU ger till båda länderna.

Bodil Ceballos (MP)
Det är tyvärr många biståndsländer som för närvarande saknar strategi eftersom de inte verkar komma överens på utrikesdepartementet. Det är självklart oerhört svårt att kunna bedriva utlovat biståndsarbete utan färdiga strategier.

Kenneth G Forslund (S)
Regeringen har uppenbart problem med styrningen av det internationella utvecklingssamarbetet. Ett resultat av dessa problem är att regeringen inte klarat av att få strategier på plats för flera länder, Sydsudan är ett av dem. Det leder ovisshet och svårigheter samtidigt som vi vet att behoven är stora.

Hans Linde (V)
För mer än ett år sedan offentliggjorde biståndsministern Gunilla Carlsson att regeringen avser presentera en biståndspolitisk plattform. Arbetet har dock kraftigt försenats och presentationen av den nya plattformen har gång på gång skjutits upp. Samtidigt finns det stora utestående frågetecken om hur riksdagen ska inkluderas i processen och hur kompetensen och erfarenheten i civilsamhället ska tas tillvara. En av effekterna är att det saknas strategier för hur Sverige ska arbeta i flera olika länder.

Désirée Pethrus (KD)
Vi har pratat om att ha en strategi från Sydsudan och det kan vara på gång. Vi har inte beslutat oss dra oss ur i alla fall. Tyvärr har Sudanstrategin dragit ut på tiden, men vi ska självklart bidra till fattigdomsbekämpning och till att konflikten inte eskalerar. Det borde finnas en strategi för Sydsudan också och det är synd att det inte finns någon ännu, särskilt eftersom vi välkomnade tvåstatslösningen och tidigt startade en ambassad i Sydsudan.

Björn Söder (SD)
Det finns många nödlidande i världen och Sverige är redan bland de främsta biståndsgivarna i världen (mätt i BNP-andel). Vårt land kan tyvärr inte täcka all världens behov.