Global Reportings nya medarbetare Alona Melnyk flyttade till Sverige från hemlandet Ukraina för ett och ett halvt år sedan. Sedan dess har turerna till Migrationsverket varit många. Här berättar hon om sin dråpliga jakt på att få ett svenskt personnummer.

Att vara ny i ett land kan vara svårt, förvirrande och alldeles, alldeles underbart. Men mer sällan tänker man på allt det pappersarbete som krävs för att kunna göra helt vardagliga saker, så som att betala med kort eller swisha pengar till en kompis, i det nya landet.

Global Reportings nya medarbetare Alona Melnyk har nu bott i Sverige i ett och ett halvt år. Alona kommer från Ukraina, tog sin magisterexamen i Peace and development work i Växjö och blev en del av Global Reportings team efter att ha praktiserat här under hösten. Först nu har hon blivit berättigad till ett svenskt personnummer.

– Efter många turer med Migrationsverket fick jag till slut besked om uppehållstillstånd i ett år, så nu skulle det magiska numret äntligen fixas, säger Alona.

Men problemen fortsatte. På vägen till Migrationsverket för det sista mötet så var det SL som satte käpparna i hjulet i Alonas jakt på de där sista fyra siffrorna.

– Det var ett tekniskt problem med tunnelbanan och jag missade min bokade tid! Som tur var så fick jag en ny tid samma morgon, säger Alona.

Hur gick mötet på Migrationsverket?
– Jag lämnade bara fingeravtryck och fotograferades. Detta är tredje gången jag gör det. Trots att jag är ganska säker på att mina fingeravtryck inte har ändrats sedan förra gången jag lämnade dem för tre månader sedan! Förhoppningsvis kommer jag inom två veckor att ha mitt uppehållstillstånd och kommer då att kunna ansöka om mitt svenska personnummer, säger Alona.

Hur upplever du skillnaden mellan att ha ett svenskt personnummer och inte?
– Den största och viktigaste delen för mig med ett personnummer är att jag kan lära mig svenska på SFI och SAS-kurser. Nu kan jag bara lära mig lite grammatik själv och gå till språkcaféer för att öva på att prata. Även privilegiet att kunna ställa sig i bostadskö kommer bli väldigt skönt. Men det handlar också om mer alldagliga saker, som möjligheten att använda Swish till exempel. När någon betalar en öl för mig på krogen måste jag betalar tillbaka i kontanter. Men det blir konstig för att ingen använder kontanter här i Sverige, säger Alona.    

Jag har hört att det är svårt att få arbetstillstånd i Sverige, stämmer det?
– Det är inte svårt, men väntetiden och oförutsägbarheten är jobbig. Jag har en vän som fick vänta 13 månader för sitt uppehållstillstånd, en annan fick bara vänta tio dagar.

Under tiden man väntar på uppehållstillstånd får man alltså inte lämna landet. Alona lider inte så mycket av det eftersom hennes föräldrar bor i Ukraina och kan komma och hälsa på.

– Jag kan tänka mig att det är jobbigt för andra som inte har familjen så nära som jag.

För att få ansöka om svenskt medborgarskap så måste man ha haft uppehållstillstånd i minst fyra år, och dessutom ha haft ett jobb i Sverige under hela tiden. I dag vet Alona ännu inte om det kommer att bli aktuellt för henne.

– I Ukraina kan man inte ha dubbla medborgarskap, vilket betyder att jag måste säga upp det innan jag kan bli ”svensk”, det vet jag helt ärligt inte om jag är redo för. Men om det är något jag lärt mig av att bo utomlands så är det att vägen alltid har många oväntade svängar. Jag förväntar mig ingenting, vad som helst kan hända!

Under tiden presenterar Alona sig skämtsamt som Pinocchio.

­

– Jag måste hela tiden bevisa att jag är ”en riktig pojke”, för att jag inte är en medborgare här. Till exempel på banken eller i sjukvården så måste jag alltid bevisa att jag är här lagligt. Men det är okej, jag trivs ändå jättebra här i Sverige.

Av Martin Lindh, praktikant på Global Reporting