Miljöteknikbluffen?
Är miljöteknik lösningen på klimatkrisen och miljöproblemen? Eller är det bara ett sätt att kunna fortsätta med den livsstil som orsakat problemen, men med ett grönt samvete?
Med dessa frågor som utgångspunkt möttes Johan Kuylenstierna, vd för Stockholm Environment Institute (SEI), Hampus Rubazskin, Nätverket Steg 3, och Lars Ling, vd och grundare av CleanTech Region, för diskussion på onsdagens Global Bar i Almedalen. Till att börja med fick de tre panelisterna berätta hur de bedömer miljöteknikens potential.
Lars Ling arbetar med att marknadsföra svensk miljöteknik internationellt. Enligt honom är miljötekniken framtidens viktigaste industri. Den behövs för att lösa vår tids största behov, nämligen säkrad tillgång till energi, vatten och mat. Det är också här jobben kommer att finnas. Vi i Sverige har redan utvecklat bra lösningar, och därför kan vi bli ett föregångsland samtidigt som vi skapar svenska jobb, menade han.
Johan Kuylenstierna, tycker att nya innovationer och teknik är viktiga redskap för att lösa klimatfrågan, men efterlyser ett holistiskt synsätt på miljöteknik. Teknik kan vara bra på ett område men ge negativa konsekvenser i andra avseenden, påpekade han. Bioenergi ger mindre koldioxidutsläpp men samtidigt kräver produktionen mycket mer vatten än vad fossila bränslen gör.
Hampus Rubaszkin är positiv till teknik men tycker att det finns en övertro på vad tekniken kan åstadkomma. Han hänvisade bland annat till en rapport från KTH som visar att teknisk utveckling bara kan ta hand om hälften av Sveriges utsläpp.
Tar satsningarna på teknik fokus bort behovet av att förändra vår livsstil? undrade moderator Susanna Wasielewski Ahlfors.
Vi är mitt inne i ett paradigmskifte, svarade Lars. Det finns en medvetenhet, inte minst hos unga om att man vi måste bort från konsumism och egoism. Problemet är bara att omställningen går för långsamt och att det saknas ledarskap.
– Varför kan inte Sverige och Fredrik Reinfeldt kliva fram på nästa klimattoppmöte och säga ”nu dubblar vi takten”? frågade han.
Både Johan Kuylenstierna och Hampus Rubazskin höll med om att vi skulle komma längre i klimatarbetet med bättre politiskt ledarskap. Johan Kuylenstierna tog energiomställningen i Tyskland som ett exempel.
– Det var smärtsamt men man fattade ett politiskt beslut utan att veta exakt hur det skulle bli. Men nu har man kommit fram till nya oväntade lösningar – bort från det storskaliga och mot det småskaliga. Det har också skapats nya jobb, berättade han.
Politikerna skulle behöva en grundkurs om energi och termodynamikens lagar så att de kan fatta realistiska beslut, tyckte Hampus Rubazskin tyckte att. Mycket av den miljövänliga tekniken kommer aldrig att kunna skalas upp så att alla får del av den. Ett bra exempel är vätgasbilen. Den har varit ”på gång” ända sedan åttitalet då Hampus Rubazskin läste om den i magasinet Teknikens under.
– Vi behöver energi för att kunna utvinna vätgas, sa Rubazskin och trodde inte att vätgasbilen någonsin kommer att kunna ersätta den bensindrivna bilen. Vi måste anpassa oss till att inte ha den superkoncentrerade energikällan som oljan är, och det kommer att bli ett helt annorlunda samhälle, menade Rubazskin.
Lars Ling påpekade att oljan får 12 gånger mer subventioner än förnybara källor, men det är det ingen som talar om.
Trots att paneldeltagarna hade något olika utgångspunkter kunde de ändå enas i att miljöteknik behöver kombineras med andra insatser. När det gäller vatten och mat är det lika viktigt att se till att minska slöseriet.
Vi behöver också förändra vår livsstil och där kan vi ha mycket att lära av utvecklingsländer.
– Vad har bönder i Kina att lära oss? De har bra odlingssystem där de kan få hög avkastning utan stora insatser av konstgödsel. Miljöteknik behöver inte komma från utvecklade länder, sa Hampus Rubazskin. Det kan lika gärna gå åt andra hållet.
